miss jansson

det var inte min dag, utan halkans dag. efter jag bloggat klart sist såg jag att min chef ringt mig. hon ville att jag skulle komma och jobba tidigare. så jag klädde raskt på mig och begav mig ut i stormen på väg mot tunnelbanan som jag skulle hinna med. vad händer inte då på vägen? jo mitt på genvägen, som är en stig över en gräsplätt, numera en lergegga så halkar jag pladdaskt. framlänges ner på marken med knäna rakt i geggamojjan! tittar mig snabbt omkring, som tur var skymtar jag inte en människa. men mina byxor är leriga och mina händer ännu kladdigare. jag torkar av mig snabbt på gräset och kutar iväg mot tunnelbanan som jag faktiskt ändå han med. försökte dock gömma mig så mkt som möjligt inne på tåget, undra vad folk trot jag haft för mig haha. väl på jobbet var det ingen stress, utan jättelugnt. jag, erica jansson som kallas för lille vän av de äldre på jobbet haha berättade för dem om min wurpa. de glatt skrattade och led av pinsamhet med mig. som tur var torkade mina knän snabbt och jag kännde mig inte lika lortig längre, utan hyffsat fräch som de andra.