miss jansson

just nu har jag lämnat oslo och är på väg hemmåt. med massor av delade känslor i bagaget. hela denna helg har jag kännt mig som ett nerv-vrak. har räknat ner de långsamma timmarna och dagarna till hemfärd men samtidigt slitits åt andra hållet när man får så fin uppskattning på jobben och ingen vill att man ska flytta hem. jag hatar att vara svensk i norge.
        på morris gjorde jag en stark sista entre med att komma en timme försent med mina fullproppade resväskor. vaknade upp halv tio av att chefen ringde och frågade om jag sov haha. det gjorde jag. hade lyckats stängt av mina två alarm, helt ovetande. säkert en baksmäll av att jag jobbade till fyra igår natt på scotsman. vissa avsked blev svårare än andra under gårdagen. en sista lång kram till alla i hopp om en till i framtíden. men som sagt man måste göra det man blir lycklig av. 
        innan jag avslutade min sista timme på morris idag fick jag avskedspresenter, fina kort, kramar i massor och kom tillbaka-stanna kvar hälsningar av alla. fick en bok och choklad till bussen hem av tone, nya badrumsprylar av ingebjörg som jag berättat om mina göra om hemma planer för, bodyshop paket med fem olika produker i cocos av chefen och alla tillsammans och så skickade mette i lördags med mig en flott chokladask hem. kommer sakna mina kära morrisjäntor otroligt. men på återseende i höst då jag tänker ta mig en tur ner till oslo igen (:
        efter jobbet idag drog jag till helsfyr och såg halva madonna konserten tillsammans med sara, is & co på deras ballkong. fick mig en fin sista kväll och avslut trots jag storlipade inför tjejerna över middagen. utan att ens veta varför jag var ledsen. nu vet jag inte heller. men jag beöhvde gråta kännde jag. här kommer alla känslorna på en och samma gång.. slutligen eskorterade tone mig tryggt till bussen, där jag sitter nu.